Helgen spenderades till stor del i Stockholm med allas vår Sebbe. Vi kollade på film, drack vin och snackade skit som dom karlakarlar vi är. Det är alltid fascinerande hur mycket man egentligen behöver "Riktiga" vänner. Som nationsaktiv så har jag en massa kompisar, men kompisar som jag bara träffar på nationen. Jag kan knappt minnas senaste gången jag spontant ringde upp en nations- eller ens Uppsalakompis för att kolla på film och snacka skit. Sedan har väl det lite med mig själv att göra. Jag har ju inte direkt ansträngt mig för att få sånt att hända.

Jag ska lite senare iväg till V-dala för att städa på spexlogen men även för att gå på kravallbrunch och delta i första mötet av "The Arthur Dent Brunch Club" Jag och några till går helt enkelt på brunch i pyjamas och morgonrock. Anledningen till det är mest att det är så jäkla bekvämt.

Min musiknostalgi har fortsatt i och med att jag tryckt in änu fler skivor i iTunes. Här är en fantastisk låt som jag helt hade glömt bort:

För övrigt planerar jag att ikväll testa min förmåga att laga Cajun-mat. Efter ett avsnitt av Flashforward blev jag jättesugen på att testa "Dirty rice", mest på grund av att det lät jäkligt roligt.

Dagen har varit ganska effektiv. Lurades med på ett lunchmöte som resulterade i kompad sushibuffé. Har skrivit lite och sedan åkt på rep. Dagen generellt har gått i nostalgins tecken. "Berlin 2005"skivan har gått hela dagen och den visade sig vara fylld med en massa Altrock och indiepop. Jag började även tänka på en historia som jag och Sebbe av misstag började skriva över msn messenger för en herrans massa år sedan. Det började som en vanlig konversation, som slutade i att våra superhjältealteregon började kämpa mot varandra.
När jag tar mig tid ska jag ta och lägga upp "Judoboy and Zebman" här

Efter pill med lite allt möjligt tänkte jag snart sticka iväg och krascha groggbänken på V-dalas herrmiddag. Alla andra kommer att vara klädda i frack, men jag lyckades tappa bort min fluga på spexets något spårade herrmiddag.

Uttrag ur "Le Party Music!"

Peggy Lejonhjärta- Att dansa och slåss



The Coral- Dreaming of you



Gogol Bordello- Start wearing purple (acoustic)



Insåg för övrigt att sångaren har en av huvudrollerna i Everything is Illuminated!

Nostalgi bland brända mp3-skivor

Så hur gick gårdagen? Jo, det gick bra. Över förväntningar till och med. Jag lyckades hålla mig vaken fram till kl 22 och innan dess hann jag göra en totalvändning av min situation.

Det började med att jag bestämde mig för att inte ladda ner några fler säsonger av Stargate sg1 förrän jag fått lite jävla ordning på mig själv. Medan jag satt framför datorn och pillade med bloggen kom jag på att jag inte hade kollat Sebbes blogg på väldigt länge. Faktiskt inte sedan jag skaffade bloggen, så jag gick igenom det jag missat. Det han hade skrivit gav mig den inspiration som jag letat efter ett ganska bra tag nu. Det som var mest ögonöppnande var att sebbe hade tagit inspiration av mig och börjat effektivisera sitt liv. Eftersom jag efter mitt första blogginlägg föll ner i skiten igen så skämdes jag något enormt. resultatet blev att jag nu fått nya incitament att bättra mig själv, samt inspiration till praktiska sätt att göra det på.

Medan jag städade mitt rum igår hittade jag en skattgömma av gamla hemmagjorda musikblandningar från äldre dagar som jag gjorde under min gymnasietid. På en av skivorna hade Sebbe skrivit "Le party music!" och när jag lyssnade på den så fick jag en enorm nostalgitripp.
Jag minns hur jag och Sebbe satt uppe i mitt rum på Småbjörksvägen i Spånga och kompilerade den smlingen tillsammans inför en fest vi skulle ha hemma hos mig. Vi gjorde tre skivor den eftermiddagen. "Le party music" "Mellanmusik" och "Lugna favoriter". Vi satt hur länge som helst och försökte göra dem så perfekta som möjligt.
Kvällen vill jag minnas var relativt lyckad med tanke på hur fantastiskt dåliga mina fester brukade bli. Oftast på grund av att jag lyckades bjuda in folk som inte klickade med varandra.

En annan skiva jag hittade var "Berlin 2005". En mp3-skiva som jag brännde till klassresan med "Våldets mekanismer", en valbar kurs om folkmord. Den resan var verkligen både fantastisk och skitjobbig och att lyssna på skivorna påminner mig om den person jag var på den tiden.

MP3CD-spelaren var för övrigt ett spännande fenomen. Det var precis innan mp3-spelarna blev allmänt gods och kunde inehålla ca 140låtar. Jag hade alltid den, ett par gigantiska hörlurar och en skivväska med mig till skolan under högstadiet. Det tillsammans med att jag alltid hade alla mina skolböcker med mig överallt hela tiden, får mig att undra hur fan jag lyckades hålla mig upprät över huvud taget.

Nu ska jag däremot sätta mig och mata in fler gamla samlingar i min iPod att ha som bakgrund till min väldigt effektiva dag!

"Battle studies"

"Perfectly Lonely" från John Mayers nya skiva. Den här låten har ändå lite "Continuum" i sig



"Slow Dancing In A Burning Room" från "Continuum". Min favoritversion av min favoritlåt

"I was born in the arms of imaginary friends"

Jag köpte John Mayers nya album "Battle Studies" på iTunes idag. efter första hela lyssnandet så blev jag glatt överraskad. Av de små snuttar jag hört innan kändes det som ett väldigt lågmält och tamt album. Första singeln "Who Says" var visserligen uppfriskande rak, men min första tanke var att detta var "undantaget som..." och så vidare.
Jag hade delvis rätt. Albumet var väldigt lågmält och i sanning lyfte det aldrig. Med det sagt så var det heller aldrig tamt. Det lugna tempot och de mjuka melodierna hade ett oanat djup när för det första, texterna fick titta fram, för det andra, hela skivan sattes i kontext.

Det går knappt att märka influenserna som så starkt färgade det förra studioalbumet "Continuum". "Battle Studies" är ett uttalat brott från utvecklingen som födde och utvecklades av "Continuum" och det märks enormt. Meningen med albumen är även de väldigt annorlunda. Där den tidigare strävade efter (Och i min mening lyckades med) att vara ett perfekt album, syftar nysläppet istället att vara en tematiserad rapport om livet av en person som tacklat alla för- och nackdelar med berömmelse, talang, misslyckade förhållanden och att bli äldre.

John Mayer har varit min favoritartist ett väldigt bra tag. För mig är han den där artisten som alltid lyckas pricka rätt vad det gäller vad jag behöver höra. Med risk att låta en gnutta arrogant känner jag att jag kan relatera till honom.
Att ha lyssnat på det nya albumet har påmint mig om min omgivning och situation. Det har gått väldigt lång tid sedan jag skrev mitt inledande inlägg. Sedan dess har jag förlorat. Förlorat mot mig själv mest. Jag bestämde mig för några minuter sedan, medan jag låg och försökte sova efter ännu en sömnlös natt som lovar ännu en oproduktiv dag, att det var dags att kämpa emot. I detta något svaga stadie skissade jag fram en något enkel, desperat, men samtidigt finurlig plan. Jag tänker inte sova! I alla fall inte förrän en rimlig (Läs, normal) tid att gå och lägga mig. För att klara av denna något patetiska räddningsaktion tvingas jag aktivera mig under dagen. Vi får se hur det går, men något gott ska väl komma av det i alla fall.

Nä, nu ska jag gå och koka kaffe och göra lite frukost.